Thomas Janson

Hegemoni ger splittring i EU

De senaste veckorna har vi sett hur två länder, Frankrike och Tyskland totalt har dominerat det politiska utrymmet i EU. Alla förslag av någon betydelse har förhandlats fram mellan de två länderna innan de presenterats på toppmötena eller i ministerrådet. Men till mycket liten nytta. Eurokrisen har fördjupats och nu riskerar majoriteten av euroländerna att få sin kreditvärdighet nedsatt vilket skulle innebära dödsstöten för räddningsfonden som den ser ut idag och då skulle enbart ECB kunna rädda euron.

Varför har krisen fördjupats? De flesta är överens om att en gemensam valuta förutsätter en ekonomisk union som kompletterar den monetära. Annars är det svårt, rent av omöjligt att hantera nuvarande och kommande obalanser. Men en djupare integration förutsätter att medlemsländerna släpper ifrån sig både lagstiftningsmakt och pengar, något både Sarkozy och Merkel är ovilliga att göra.

I Frankrike är det president och parlamentsval nästa år och Sarkozy vill för all ost i världen inte vara den president som sålde ut Frankrikes självständighet. Frankrikes syn på sin plats i världen, platsen i Säkerhetsrådet och de egna kärnvapnen går inte ihop med förlorad självständighet.

I Tyskland vill Merkel inte för all sauerkraut i världen vara den förbundskansler som utarmar den tyska ekonomin genom att Tyskland släpper loss ECB eller fördelar skuldbördan med sydländerna. Dessutom finns det konstitutionella spärrar mot att utan prövning ge mer makt till EU. Tyskland går till val 2013 och till dess vill inte Merkel ge bort makt över finanspolitiken till det överstatliga EU utan mycket strikta kriterier.

Därav denna hegemoni av två stater. Problemet är att de regler som kompromissats fram är en balans mellan franska och tyska intressen utan att för den del vara till gagn för EU som helhet. Det visas inte minst av osäkerheten kring om det skall vara en fördragsändring på bordet vid toppmötet på torsdag och fredag eller om det skall vara en ändring i ett protokoll. Skall det gälla EU17 eller EU27? Hur automatiska skall sanktioner för stater som bryter mot reglerna vara?

Jag har i tidigare bloggar pekat på risken för statlig inblandning i lönebildningen vid en federal utveckling men det finns också faror i det andra fallet nämligen om det finanspolitiska regelverket blir mellanstatligt. Överstatligheten är till för att minska betydelsen av ländernas storlek i beslutsfattandet genom att överföra makt till en överstatlig nivå. Om den nuvarande situationen fortsätter riskerar vi att se kompromisser mellan de stora länderna som kanske inte är bra för de små.

Vi riskerar också ett större demokratiskt underskott. Om inte de normala beslutsvägarna används så kanske EU parlamentet och de nationella parlamenten inte får möjlighet att pröva ändringar av hur EU fungerar. Istället görs besluten upp mellan regeringarna och pressas genom parlamenten med motiveringen att det är kris och besluten måste fattas snabbt och utan insyn.

Det finns en demokratisk struktur i EU. Använd den!

  • Beholder

    Jag har alltid undrat hur böter för ett land som inte har några pengar ska hjälpa