Etiketter: EU-direktiv, föräldraledighet, jämställdhet, mödraledighet, obligatorisk
Föräldraledighet är frivilligt att ta ut, till skillnad från en del av den ledighet som i EU kallas mödraledighet. I det senaste förslaget till uppdaterat innehåll i “direktivet för arbetstagare som är gravida, nyligen fött barn eller ammar”, ska sex av de veckor som man får rätt att vara ledig, vara obligatoriska, och de ska tas ut efter nedkomsten.
Detta pågår det en debatt om i Sveriges tidningar och bloggar, med rätta, men vad många inte tycks känna till, är att redan år 2000 blev Sverige efter påtryckningar från EU tvungna att föra in en obligatorisk mammaledighet, om två veckor i föräldraledighetslagstiftningen.
Vi får hoppas att nyblivna föräldrar i Sverige kommer att märka lika lite av att det i föräldraledighetslagen kommer att stå …sex veckors obligatorisk ledighet efter nedkomst… som de har märkt av att det faktiskt redan står …två veckors obligatorisk ledighet kring nedkomsten… .
Några faktapunkter:
Idag tog man i EU-utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet ställning till ett nytt förslag om hur ett EU-direktiv “för hälsa och säkerhet i arbetet” ska ändras. Förslaget ska sedan upp för omröstning i EU-parlamentet i mars. Direktivet gäller arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. I dagligt tal kallas det ofta “mödraledighetsdirektivet”, eftersom det handlar om en rätt till ledighet i samband med barnafödande.
Nyheter i förslaget till förstärkta regler i direktivet är bland annat:
- En förlängning av rätten till ledighet, från 14 veckor, till 18 veckor, inte minst för att det ska hålla samma nivå som ILO-standard redan har.
- Antalet obligatoriska veckor av dessa ska höjas från dagen 2 veckor till 6 veckor.
- De obligatoriska 6 veckorna ska tas ut efter nedkomsten och ersättas fullt ut, beroende på inkomst.
- De hittills två obligatoriska veckorna har kunnat tas ut kring nedkomsten, före och efter.
Det här direktivet är helt åtskilt från det direktiv som handlar om föräldraledighet. I EU:s föräldraledighetsdirektiv ges samma rätt till alla arbetstagare, oavsett kön. Och det är en rätt till ledighet om minst tre, (men snart fyra) månader per arbetstagare, - och inte per barn -, men tyvärr utan krav på rätt till ersättning.
Postat av Ulrika Hagström
Etiketter: anställningstrygghet, Ekot, jämställdhet, scenkonsten, sexuella trakasserier, teater
Radions Ekot presenterade idag hemska siffror på hur vanligt det är med sexuella trakasserier inom svensk teater och film. Allra värst är det för skådespelare. Nära hälften av kvinnorna har blivit sexuellt trakasserade på arbetet. Ekot lyfter också fram att det är vanligt att arbetsledaren är den som trakasserar.
När det är en arbetsledare innebär det ett outtalat hot om uteblivet vidare engagemang, dels om man säger ifrån till personen direkt, dels om man tar upp saken med arbetsplatsens ledning eller facket.
Och undersökningen (som finns utlagd på Ekots hemsida) visar dessutom att i nästan en tredjedel av fallen fanns även specifika krav kopplat till de sexuella trakasserierna. Krav som till exempel handlar om rollbesättning, fördelning av arbetsuppgifter, anställning eller kontrakt och befordran. Även om den för en utomstående, chockerande situationen inom scenkonsten till stor del har att göra med “den manliga myten om den store konstnären”, så är det också ett tydligt exempel på hur oskyddad man kan bli i en yrkessituation när det inte existerar någon anställningstrygghet samtidigt som man är beroende av att få behålla jobbet.
Har man ingen anställningstrygghet kan uppsägningar ske helt godtyckligt, och det är lätt för överordnade som så önskar att missbruka sin makt.
Till detta kommer myten om den store konstnären, och att det skulle finnas en motsättning mellan kvalitet i konsten och att stå upp för värden som till exempel jämställdhet, (som Vanja Hermele för Teaterförbundet skrivit utförligt om i undersökningen “I väntan på vadå?”). Men oavsett hur man definierar kvalitet och äkthet, måste arbetsgivaren även inom scenkonsten på allvar börja dra en gräns både vid maktmissbruk och vid självdestruktivt missbruk, oavsett hur stora stjärnor det handlar om.
Annars går det för än fler, som det gick för den skådespelare som Ingmar Bergman åsyftade med citatet: “När han väl hade supit sig till ett intressant utseende som skådespelare, var han slut som människa.”
Dessutom är en diskussion om kvalitetsfrågor inom konsten inte relevant förrän vi säkrat den från diskriminering och övergrepp.
Postat av Ulrika Hagström
Etiketter: föräldraförsäkringen, göran hägglund, jämställdhet, vårdnadsbidrag, verklighetens folk
På söndagens DN Debatt slår KDs partiledare Göran Hägglund ännu ett slag för att det finns ett “vanligt folk” som ifrågasätts av en elit. Han anser att den pågående politiska strävan för att öka mäns uttag av föräldraledighet gör att “vanliga människor får sina rättigheter och valmöjligheter åsidosatta”. Hans resonemang är ett exempel på en märklig syn på vår föräldraförsäkring, som flera personer med nykonservativ inställning tycks ha. De verkar se den som en given minimi-rättighet.
De brukar också måla upp bilden av Sverige som ett land som, förutom att man “tvingar” män att ta ut ekonomiskt ersatt föräldraledighet, även “tvingar” föräldrar att lämna barnen till förskolan. Hägglund är också inne på samma spår när han sätter likhetstecken mellan vårdnadsbidraget och “människors rätt att bestämma över sina egna barn”. Om man tar bort vårdnadsbidraget, fråntar man enligt Hägglund föräldrar rätten att bestämma över sina barn.
Men sanningen är att den svenska föräldraledighetslagen tillsammans med föräldraförsäkringen är så generös och flexibel att den är något som invånare i andra länder ser som oerhört fördelaktig. Att få en ersättning som motsvarar 80 procent av lönen under flera månader när man får barn eller att ha rätt att stanna hemma från arbetet i över ett år och dessutom ha rätt att arbeta deltid till barnet börjar skolan om man så vill, och ändå ha jobbet kvar, det hör minsann inte till vanligheterna i internationella sammanhang. Många är också de kvinnor (och män), inte minst inom EU, som drömmer om en kostnadsmässigt överkomlig barnomsorg av god kvalitet.
Så Göran Hägglund, försök inte få det till att “Medborgarna (i Sverige) ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.” som du skriver.
Att “få göra som man vill” och att “få betalt för att göra som man vill” ä r i n t e s a m m a s a k.
Postat av Ulrika Hagström
