Reinfeldt överdrev EU:s vilja till jämställdhet
Under EU:s toppmöte gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt stor sak av att Sverige fått igenom ett mål om att 75 procent av kvinnor ska vara sysselsatta till 2020. För de svenska facken hade det varit ett välkommet beslut. Det var precis vad TCO önskade av regeringen och EU inför mötet. Men tittar man på slutsatserna från mötet framkommer att målet om en sysselsättningsgrad på 75 procent gäller för ett genomsnitt av befolkningen.
Tommy Svensson, chef för LO/TCO/Saco:s Brysselkontor, som har som sin uppgift att bevaka samarbetet i EU och stödja organisationernas arbete för en europeisk politik, skriver om detta på sajten Europaportalen:
“Vid förra veckans EU-toppmöte i Bryssel gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt ett stort nummer av att han uppnått en viktig framgång för jämställdheten och kvinnors sysselsättning. I stället för att 75 procent av den arbetsföra befolkningen ska ha jobb fick man igenom formuleringen 75 procent av kvinnor och män. Alltså samma mål för kvinnor som för män, enligt regeringsföreträdare.”
“Märkligt då att ingen annan här i Bryssel, vare sig tidningar eller webbsidor, uppfattat detta. Ingenstans stod ett ord om denna svenska framgång. Men många svenska medier rapporterade att Sverige fått igenom ett nytt jobbmål för kvinnor. En stor framgång för jämställdheten och för den svenska regeringen” skriver T Svensson.
Han fortsätter vidare: “Men kunde verkligen regeringen bluffa eller mörka sanningen i en så viktig fråga? Jag tog reda på hur andra EU-företrädare beskrev beslutet. Jag fann att såväl ordförandelandets premiärminister José Manuel Zapatero som Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy gjorde en helt annan tolkning än Sverige. Båda borde veta, särskilt Van Rompuy. Han ledde ju mötet. I hans uttalande efter toppmötet skriver han att målet om 75 procent fortfarande gäller för den arbetande befolkningen, det vill säga ett genomsnitt. Trots dessa fakta fortsatte regeringsföreträdare vid mina kontakter att hävda ska gälla för både män och kvinnor”, skriver T Svensson.
Han fortsätter vidare och avslutar med en fråga: “På toppmötet var det statsministern ensam som satt vid förhandlingsbordet. Han måste ha varit medveten om att de andra kollegorna inte gjorde samma tolkning som han. Varför dröjde det till tisdagens möte i EU-nämnden tills sanningen kom fram, en sanning som inte hans egna tjänstemän här i Bryssel kände till?”
