Ulrika Hagström

Varför tar en del män inte ut sin föräldrapenning?

Nästan var femte pappa tar inte ut någon dag med föräldrapenning alls! Hur kan det komma sig? Det är kanske det mest anmärkningsvärda i Försäkringskassans nya rapport om hur mycket föräldrapenning olika grupper av föräldrar tar ut.

Resultatet stämmer väl överens med det från en studie som TCO gjorde i samarbete med forskare på Karolinska Institutet[1]. Då framkom att det är stora skillnader i pappors uttag av föräldraledighet. Det som karaktäriserade den grupp män som tar ut väldigt lite, är att de ofta har en missgynnad socioekonomisk situation och sämre hälsoförutsättningar. Män som tar lite föräldraledigt har i mindre utsträckning någon som ger stöd vid problem eller kris. Män som har varit arbetslösa under de senaste två åren är också tydligt överrepresenterade bland dem som inte tar ut någon föräldraledighet alls eller tar ut en mycket liten tid.

Vi såg även att män som har barn sedan tidigare är föräldralediga längre. Trots det är det ändå i den äldsta åldersgruppen (40-58 år) som man tar ut kortast föräldraledighet. Även utlandsfödda pappor tar ut mindre föräldraledighet, liksom egenföretagare, som tar ut den minsta tiden.

Precis om i Försäkringskassans rapport framkom att utbildningsnivå är mycket starkt samvarierande med högre uttag av ledighet. Universitets- eller högskoleutbildade är dubbelt så ofta pappalediga länge som de grundskole- eller gymnasieutbildade.

Den gedigna Föräldraförsäkringsutredningen från 2005 visade i samma linje att det som hade störst betydelse för hur mycket en pappa tog ut i föräldraledighet, var moderns utbildningsnivå. Samma utredning visade också att det faktiskt fanns en grupp män som inte hade tron om sig själva att kunna ta hand om ett mycket litet barn.

Mot bakgrund av att det i hög grad är de socialt och hälsomässigt välmående som oftast är pappalediga, och att den ekonomiska situationen spelar roll finns det anledning att tänka över vilka åtgärder som är nödvändiga för att öka uttaget av pappaledighet bland dem som tar ut minst. Resultaten från vår studie visar att åtgärder för att öka pappaledigheten i hög grad bör riktas mot förstagångsföräldrar, lägre utbildade, utlandsfödda pappor och egenföretagare.

Dessutom verkar det vara viktigt att nå fram till de män som har en missgynnad social och ekonomisk situation. Här kan man tänka att det skulle behövas ett komplement till mödravården. I mödravården fångas mödrar med socioekonomiska problem eller hälsoproblem upp, för att de ska klara av att ta hand om det barn som kommer. Man frågar blivande mammor om deras alkoholvanor, och om en kvinna till exempel visar tecken på alkoholproblem försöker man göra något åt det. Eller om en blivande mor uppger att hon har vissa psykiska problem finns möjlighet att få samtalshjälp, en möjlighet som är större än vid andra tillfällen i livet.

För att även blivande pappor ska få det nödvändiga stöd som de behöver för att de ska axla sitt föräldraskap, krävs att Mödravården kompletteras med en förebyggande Föräldravård som riktar in sig även på de blivande papporna, och frågar dem om deras situation och hur de ser på sitt kommande liv som föräldrar. Det är talande att detta inte existerar idag, och att man inte ens talar om det som ett behov. Samhället har fortfarande en syn på mödrars praktiska föräldraskap som en absolut nödvändighet, vilket är bra, men man ser uppenbarligen på mäns praktiska föräldraskap som en bonus, något frivilligt, ej nödvändigt, men mycket bra om det funkar.


[1] TCO i samarbete med Karolinska Institutets forskargrupp där Anna Månsdotter har varit huvudansvarig (Publicerat studieresultat i Journal of Public Health Policy 2010, Volym 31.3).

  • Pingback: Nya siffror kring föräldraförsäkringen - Södertörns Lärcentra

  • Mats Essemyr

    Viktiga resultat. Nästan allt i vårt land är idag hyggligt fördelat mellan män och kvinnor, utom föräldraledigheten. Frågan är vilka tolkningar som är rimliga att göra. Jag har själv gått forskarutbildning och kan intyga att det inte finns något i sig i den utbildningen som gör en särskilt benägen att vara pappaledig. Det är nog så att utbildningsvariablen egentligen utrycker klass och att uttaget av pappaledighet därför är starkt klassrelaterat. Detsamma gäller nog sambandet mellan förekomst av pappaledighet och moderns utbildningsbakgrund. Jag skulle tro att pappans och mammans utbildningsbakgrund samvarierar starkt.
    Den fråga som i skenet av detta är avgörande gäller pengar. Det brukar ju heta att mamman stannar hemma eftersom pappan tjänar mer. Frågan är om det går att påvisa, att inkomstskillnaderna mellan mamman och pappan är större i de grupper där mamman tar ut föräldraledigheten jämfört med de grupper där denna är lika fördelad? I annat fall står vi inför möjliga förklaringar till skillnader i föräldraledighet som ligger djupare i strukturerna än vad vi kunnat ana. Jag börjar tro att svensk befolkningspolitik sedan ”Kris i befolkningsfrågan” påverkar oss fortfarande idag. En del av motståndet mot individualiserad föräldraförsäkring kan spåras till farhågan att detta skulle sänka födelsetalen på lång sikt, eftersom barn uppenbarligen inte är ett gemensamt projekt i alla samhällsgrupper.

  • Ulrika Hagstrom

    Hej Mats!
    Tack för din kommentar!
    Kul att du tar upp just frågan om ifall inkomstskillnaderna mellan föräldrarna spelar roll. I samma studie som forskaren Anna Månsdotter ledde, undersökte vi nämligen även det!
    (Allt kan ju inte få plats i ett blogginlägg, tyvärr). I den studien framkom att föräldrarnas inkomstfördelning spelar roll för fördelningen av uttaget.
    Pappaledighet är ovanligast både då pappan tjänar mycket mindre (80 procent av hushållets gemensamma inkomst) än mamman. Ett riktigt högt uttag av pappaledighet, mellan 91 – 155 dagar är vanligast bland dem med en jämställd inkomst.

    Sedan tror jag att pappans utbildningsnivå egentligen är ett mått på mammans utbildningsnivå, eftersom Föräldraförsäkringsutredningen kom fram till att moderns utbildningsnivå spelade störst roll för mannens uttag av föräldraledighet, större roll än mannens utbildningsnivå, och större roll än inkomsten.
    Det betyder att även män med kortare utbildning tar ut mycket föräldraledighet när mamman har en högskoleutbildning.
    (Man ska ju inte lite på sina egna erfarenheter, som varande allmängiltiga, men det råkar för min egen del vara en hypotes som stämmer med vad jag sett i vardagen).

    En annan sak som spelar roll är var du jobbar och vilken anställningstrygghet du har. Pappor i offentlig sektor och de med tillsvidareanställning är markant oftare pappalediga länge. Och män på en arbetsplats med jämn könsfördelning tar också ut mer föräldraledighet än andra.
    Bästa hälsning,
    Ulrika

  • Mats Essemyr

    Ulrika,
    Det skulle vara intressant att få del av din vidare tolkning av orsaker bakom de data som redovisas i vår och F-kassans rapporter. Ställer vi upp hypotesen att hushållet, vid f-ledighet, försöker maximera sina inkomster stöds den av iakttagelsen att män med mycket högre inkomster än kvinnan har lägre uttag av f-ledighet. Däremot stöds den ju inte av att män med mycket lägre inkomst än kvinnan också uppvisar låga tal av uttag. Om ett sådant par får barn så borde ju mannen vara f-ledig, om hypotesen skall stämma fullt ut. Vad kan förklaringen till detta vara?
    Intressant också att mammans utbildningsnivå styr männens uttag, oavsett hans egen utbildningsnivå och inkomst (skriver du). Vad kan förklara detta beteende? Gör männen i dessa fall en klassresa genom sitt partnerval?

  • Ulrika Hagstrom

    Hej,
    Om det bara var ekonomin som bestämde hur fördelningen av
    föräldrapenninguttaget gjordes skulle männen ta ut en majoritet av
    dagarna i de fall då kvinnan har högre inkomst än männen. Men så är det inte. Föräldraförsäkringsutredningen visade att man år 2003 i hushåll där mammorna hade en inkomst över det så kallade ”taket” i föräldrapenningen och pappan hade en inkomst under taket tog papporna ut närmare 19 procent av föräldrapenningdagarna. I hushåll där det motsatta gällde (dvs pappans inkomst var högre och mammans lägre än taket) utnyttjade papporna 16 procent av dagarna.
    Resultaten visade också att i hushåll där båda föräldrarna hade inkomster som översteg taket och där bägge föräldrarna hade inkomster under taket var pappornas uttag av föräldrapenningdagar var pappornas uttag av föräldrapenningdagar 16 respektive 17 procent.
    Utifrån dessa resultat tycker jag det blir uppenbart att det inte främst är det ekonomiskt mest rationella som avgör fördelningen av uttaget.

    Det som spelar absolut störst roll för hur mycket man tar ut, tror jag är vilka förväntningar man upplever på sig själv som förälder. Om en man är hemma tre månader anser många att han är en bra pappa som har ett ganska stort intresse för att umgås med sina barn, medan en mamma som går tillbaka till jobbet efter tre månader blir starkt ifrågasatt. Hon ses inte som en kvinna med speciellt stort intresse för att avsätta tid för sina barn.

    Förväntningarna kan se lite olika ut i olika omgivningar, och vilka förväntningar man lägger på sig själv och sin partner beror på vilken identitet man har eller vill ha. Och här tror jag att det finns ett starkare ideal om jämställdhet i hushållet bland välutbildade kvinnor, som även kommer att delas av deras partners oberoende av deras utbildningsnivå.